SOURCE: Österbottens Tidning
JESSICA POIKKIJOKI
18.05.2018
PRESS TEXT:
Ser Jakobstad som självklar fristad: “Vi har en stor humanitet här”
Frågan om mervärde är irrelevant. Att vara en fristad handlar om att ge, inte om att få. Men naturligtvis togs också den frågan upp under fredagens seminarium.
För två år sedan lyftes frågan om Jakobstad borde bli en fristad – det vill säga under begränsad tid erbjuda en förföljd författare, konstnär eller musiker att bo och arbeta i staden under fria förhållanden – upp på agendan.
Under fredagen diskuterades den på seminariet som satte punkt för Leader-projektet Kulturell mångfald i Jakobstad. Jeanette Östman, som är koordinator för den mångkulturella verksamheten vid Fredrikabiblioteken i Österbotten, ledde eftermiddagens paneldiskussion i Rotundan på Campus Allegro.
En fråga som hon ställde till Johanna Sillanpää, som är medlem i PEN Finlands styrelse, var varför det tycks vara enklare att lansera idén i Sverige än i Finland.
Från vänster i bild Baran Caginli, Johanna Sillanpää, Marja-Leena Pitkäaho och Peter Sandström. Johanna Sillanpää anser att vi borde hjälpa dem som behöver en trygg plats utan att fokusera på vad det kan ge oss själva. Foto: Jessica Poikkijoki
– Det verkar vara lite enklare för människor att bygga broar där, att tänka utanför ramarna, och kanske finns det för tillfället ett större intresse för mänskliga rättigheter där, säger Johanna Sillanpää.
– Det svenska nätverket har inte uppstått under ett års tid. Det har varit en tio år lång process, säger Karin Hansson som är nationell koordinator för ICORN (International Cities of Refuge Network) i Sverige.
Johanna Sillanpää tror att Jakobstad mycket väl skulle kunna ansluta sig till det och bli en fristad.
“Den människokärlek som folk har här är verkligen unik, så varför inte göra det möjligt för andra att ta del av den genom att skapa en Safe haven här.”
JOHANNA SILLANPÄÄ
Moderatorn Jeanette Östman med paneldeltagaren Peter Sandström, som gärna skulle se Jakobstad som en fristad för förföljda författare, konstnärer och musiker. Foto: Jessica PoikkijokiEn författare som har flyttat från regionen, om än inte just från Jakobstad, och som deltar i paneldiskussionen är Peter Sandström, ordförande för Finlands svenska författareförbund.
“Ni kan göra det. Jag rekommenderar det.”
BARAN CAGINLI
Baran Caginli, som under paneldiskussionen nämnde att han inte vill kalla sig konstnär, behandlar bland annat frågor om identitet och etnisk diskriminering i sina arbeten. Vid hans sida sitter Johanna Sillanpää. Foto: Jessica Poikkijoki
När diskussionen öppnas för frågor från publiken ombeds man i en mening förklara vilket mervärdet skulle vara om Jakobstad blev en fristad.
– Jag vet att allt handlar om mervärde i dag, men det handlar inte om mervärde. Det handlar om människor, säger Karin Hansson.
Marita Muukkonen, co-director och grundare av Perpetuum Mobile, har under lång tid försökt övertyga politiker om att stöda idén och har därför tvingats formulera en mervärdespitch som de kan förstå. Hon delar med sig av den.
– Internationalisering av teater, konst och kultur, globalt ansvar och demokratiska värden, säger Marita Muukkonen.
Det föll på Richard Sjölund, initiativtagaren till projektet Kulturell mångfald i Jakobstad, att sammanfatta fristadsseminariet och han bad publiken berätta hur de skulle beskriva det med ett enda ord. Foto: Jessica Poikkijoki
– Så klart, även om det tar tid.