PRESS: Ser Jakobstad som självklar fristad: « Vi har en stor humanitet här » by JESSICA POIKKIJOKI

Désolé, cet article est seulement disponible en Anglais Britannique. Pour le confort de l’utilisateur, le contenu est affiché ci-dessous dans une autre langue. Vous pouvez cliquer le lien pour changer de langue active.

SOURCE: Österbottens Tidning

JESSICA POIKKIJOKI

18.05.2018

PRESS TEXT:

Ser Jakobstad som självklar fristad: « Vi har en stor humanitet här »

Frågan om mervärde är irrelevant. Att vara en fristad handlar om att ge, inte om att få. Men naturligtvis togs också den frågan upp under fredagens seminarium.

För två år sedan lyftes frågan om Jakobstad borde bli en fristad – det vill säga under begränsad tid erbjuda en förföljd författare, konstnär eller musiker att bo och arbeta i staden under fria förhållanden – upp på agendan.

Under fredagen diskuterades den på seminariet som satte punkt för Leader-projektet Kulturell mångfald i Jakobstad. Jeanette Östman, som är koordinator för den mångkulturella verksamheten vid Fredrikabiblioteken i Österbotten, ledde eftermiddagens paneldiskussion i Rotundan på Campus Allegro.

En fråga som hon ställde till Johanna Sillanpää, som är medlem i PEN Finlands styrelse, var varför det tycks vara enklare att lansera idén i Sverige än i Finland.

Från vänster i bild Baran Caginli, Johanna Sillanpää, Marja-Leena Pitkäaho och Peter Sandström. Johanna Sillanpää anser att vi borde hjälpa dem som behöver en trygg plats utan att fokusera på vad det kan ge oss själva. Foto: Jessica Poikkijoki

– Det verkar vara lite enklare för människor att bygga broar där, att tänka utanför ramarna, och kanske finns det för tillfället ett större intresse för mänskliga rättigheter där, säger Johanna Sillanpää.

– Det svenska nätverket har inte uppstått under ett års tid. Det har varit en tio år lång process, säger Karin Hansson som är nationell koordinator för ICORN (International Cities of Refuge Network) i Sverige.

Johanna Sillanpää tror att Jakobstad mycket väl skulle kunna ansluta sig till det och bli en fristad.

« Den människokärlek som folk har här är verkligen unik, så varför inte göra det möjligt för andra att ta del av den genom att skapa en Safe haven här. »

– Man säger alltid att folk flyttar bort från mindre orter, men författare härifrån har enligt min uppfattning en väldigt stark koppling till regionen. Även om de flyttar bort, som Philip Teir och andra har gjort, fortsätter de komma tillbaka och ha en slags inre koppling. Den människokärlek som folk har här är verkligen unik, så varför inte göra det möjligt för andra att ta del av den genom att skapa en Safe haven här, säger Johanna Sillanpää.

Moderatorn Jeanette Östman med paneldeltagaren Peter Sandström, som gärna skulle se Jakobstad som en fristad för förföljda författare, konstnärer och musiker. Foto: Jessica PoikkijokiEn författare som har flyttat från regionen, om än inte just från Jakobstad, och som deltar i paneldiskussionen är Peter Sandström, ordförande för Finlands svenska författareförbund.

– Den här regionen har sin egen själ. Jag har alltid sett det som att vi har en stor humanitet här. Jag har inte bott i den här regionen på nästan 40 års tid, men ju mer jag bor på andra platser, desto mer känner jag mig som en Nykarlebybo. Jag komma aldrig att flytta hit igen, tror jag. Det är bättre att lämna hjärtat här och betrakta det på avstånd och tänka « wow », säger Peter Sandström.Han håller med Marja-Leena Pitkäaho, som är staden Jakobstads kultursekreterare, om att hela regionen borde engagera sig i saken.

Turkiska Baran Caginli, som är artist-at-risk-konstnär i Virmo och Helsingfors, tror inte att de som söker fristad skulle bli avskräckta av att Jakobstad är en småstad. Han är själv från Ankara och har trivts bra i Virmo, som har under 8000 invånare.

Baran Caginli, som under paneldiskussionen nämnde att han inte vill kalla sig konstnär, behandlar bland annat frågor om identitet och etnisk diskriminering i sina arbeten. Vid hans sida sitter Johanna Sillanpää. Foto: Jessica Poikkijoki

– Ni kan göra det. Jag rekommenderar det, säger Baran Caginli.

När diskussionen öppnas för frågor från publiken ombeds man i en mening förklara vilket mervärdet skulle vara om Jakobstad blev en fristad.

– Jag vet att allt handlar om mervärde i dag, men det handlar inte om mervärde. Det handlar om människor, säger Karin Hansson.

Marita Muukkonen, co-director och grundare av Perpetuum Mobile, har under lång tid försökt övertyga politiker om att stöda idén och har därför tvingats formulera en mervärdespitch som de kan förstå. Hon delar med sig av den.

– Internationalisering av teater, konst och kultur, globalt ansvar och demokratiska värden, säger Marita Muukkonen.

Det föll på Richard Sjölund, initiativtagaren till projektet Kulturell mångfald i Jakobstad, att sammanfatta fristadsseminariet och han bad publiken berätta hur de skulle beskriva det med ett enda ord. Foto: Jessica Poikkijoki

Richard Sjölund, initiativtagare till projektet Kulturell mångfald, tror att politikerna kommer att förstå och Jakobstad kommer att bli en fristad.

– Så klart, även om det tar tid.